Den stora dopdagen - kyrkan

/
1 Comments
Lördag 19:e Maj: Det är mycket förberedelser inför ett dop. Bord och stolar hade inlånats från brandkåren och levererats på fredagen. De var uppställda i uterummet och plats fanns för 30 gäster. Vädret från fredagen var som bortblåst. Det duggregnade lite på förmiddagen, det var väl inte så farligt. Men det skulle bli värre. Förmiddagen ägnades åt dukning, tårtorna hämtades upp i stan och blommor placerades ut på borden. Molnen på himlen blev mörkade och mörkare. Kazaaam. Regnet det bara öser ner ... la la la lala la la la la la. Det var inte kul nu. Det regnade mycket, länge och temperaturen sjönk betydligt. Vi beslutade oss för att flytta in tre av fem bord. Plocka undan, bära och ställa upp igen. Regnet fortsatte ösa ner. Dopet i kyrkan kröp närmare och närmare. Regnet fortsatte ösa ner - typiskt. Det blir aldrig som man tänkt sig. Vi åkte till Gislövs kyrka i Gislöv By.

Efter det att Josefine fått mat, vi pratat med präster och gästerna satt sig i kyrkan var det dags att gå in. Långsamma steg (en övning inför sommarens bröllop). Karin med Josefine i famnen och jag och Therese snett bakom med prästen. Ceremonin tog max en halvtimme inklusive vatten på huvudet, psalmer och diktläsning. Följande dikt lästes upp:

Älskade barn (Jessica Marie Nilsson)
Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.

Med ens fick allting mera mening,

långt mer än det någonsin haft.


Du ler så du strålar, din själ lyser klar,

Du fångar all ömhet omkring,

små fötter och fingrar, din hud och din doft,
så underbart skapat allting.

Ditt liv skall vi följa och finnas för dig

och dela din glädje och sorg.

När skuggorna hotar ditt solsken,

så är vi din tryggade borg.

Idag vill vi visa för vänner och släkt,

den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,

en lycka för stor att förklara


Therese hjälper till att hälla upp vatten i dopfunten.

Prästen sköter dopet, Josefine säger inte ett pip, hon var på väg, men hon blev snabbt torr om huvudet.

Uppvisning för släkt och vänner. Prästen var härlig, rak, rolig och avslappnad.

Visst är hon söt i sin dopklänning?

Dopklänningen har anor från slutet av 60-talet och är en släktklenod från Mårtens sida. Efter utgång och att ha fått dopbevis och fadderbrev från prästen var det dags för fotografering vid dopfunten.

Josefine Vendela Edvardsson med sina stolta föräldrar.

Faster Karin, en av Josefines faddrar. Moster Charlotte är i Miami, men skickade sina lyckönskningar och har första tjing vid hemkomsten i sommar.

Vid hemfärden hade det slutat regna!


You may also like

1 kommentar:

Familjen Malmqvist sa...

Oj vilken fin tårta och vilka stolta föräldrar. Låter jättebra att jag har första tjing i sommar. Längtar... Kram Charlotte

Använder Blogger.