me2.nu

Efter en hård dag i backen belönade vi oss med en tur till Våffelstugan. Mums filibabba vad det var gott att äta en varm våffla med sylt och grädde. Lite varm choklad till det gjorde inte saken sämre.

Familjen Rasmussen höll med oss till hundra procent ... mumma ...

Fel ordning, lite som att korsa skidorna i backen, men ja ja. Här startar vi juldagsbilderna med en när vi är hemma i stugan efter en hård dag i backen. Glada och belåtna är vi iallafall.

Att åka pulka har blivit en favorit för att vila upp trötta fötter emellan skidåkningen. Här är det Ellemina och Josefine som blir dragna av någon sherpa.

Julafton med snö, det är något speciellt med det. Framförallt är det något vi inte är vana vid i södra Sverige. Men även om det var snö ute, väntade vi på tomten inne. När tomten väl varit här var det dags att öppna alla paket under granen. Här har Josefine fått ett stort paket att öppna.


Ett "lekhus", Josefine blev jätteglad för detta och för alla andra paket med hennes namn på. Fullt med leksaker (tur hon ska få nytt rum så allt får plats)

Även vi andra fick också gott om paket. Här har Samuel fått ett fint pussel som barnen leker med.

Första dagen på fjället var det rejält kallt. Ja, eller det blåste iallafall mycket vilket gjorde att det kändes väldigt kallt. Efter lite diverse turer fram och tillbaka om var skidskolan skulle vara samlades vi vid baslägret vid Gustavstorget. Efter att ha släpat lika mycket utrustning som ett par nepalesiska sherpas från bilen till värmestugan var det äntligen dags för lite skidåkning. Härligt pistade backar och lagom med snö. Nästan 50 cm snö ...

En som tyckte det var sådär var Josefine som inte är helt snövan ännu. Med vinden i ansiktet och svårt att röra sig i sin overall kändes det bra att ta igen sig i vindskyddet ibland.

Peter slipar på åkningen som blir bättre och bättre, även om han just nu på bilden ligger ner. Tror det är enda vurpan hittills (från stående), vilken tur att kameran var framme ...

Även om vi firar jul uppe i Sälen hade vi såklart ett julfirande hemma innan avfärd. Det var med Gullvi, Ronny, Rolf och farmor Ruth. En traditionell julmiddag med hemrullade köttbullar, grymt goda honungsstekta revben, prinskorv, sill, lax och annat som hör julen till. Dock inte skinka, då vi inte skulle kunna ta oss igenom en hel skinka innan avfärden.

Trots att Josefine var det enda barnet den kvällen var det otroligt mycket paket, mest till henne såklart. Men hon blev ganska glad av bilden att döma ...

Det var inte helt lätt att packa upp alla paket så Josefine tog hjälp av farmor Ruth. Det var bra med lite assistans att slita upp tejpen och klippa snören. Det hade roligt medan de öppnade.

Ja, kronologin är väl inte helt på topp detta inlägg. Men, korten innehåller snö och det kan vara bra att vänja ögat vid något vitt på marken nu inför julen. Den 23 November snöade det i Trelleborg och självklart passade vi på att vara ute i trädgården. Då det inte var speciellt kallt och snön antagligen skulle smälta bort inom de närmaste dagarna gällde det att passa på. Varför inte få några roliga kort med tomteluvan på ...

Mitt i allt fotande kom det ett flygplan vilket Josefine uppmärksammade oss på direkt. Vad är det med barns intresse för flygplan? Är det för att de kan se dem och peka ... jag vet inte. Alternativt det kan ha varit tomten och hans renar som skymtade förbi i skyn, något som bara en tomtenissa ser ...
Eftersom det är snålt med snö här på sydliga breddgrader tog Therese tillfället i akt att praktisera sin snöängel. Fint va ? Det gäller inte att ta i för mycket, då syns gräset igenom direkt.
Josefine ville inte vara sämre utan skulle prova på detta helt själv, eller "kan själv" som det lät och låter ganska ofta nuförtiden. Vid alla dessa "kan själv" moment försöker jag tänka på den gamla Guns n' Roses låten "Patience" och raden "All we need is just a little patience" ... Men efter ett tag var det inte roligt att ligga där på marken och försöka komma upp. Utan vantar var det inte helt lätt ...

Avslutningsvis en liten bild på trädgården och dragande av pulka. Observera att vi fortfarande hade blommande rosor i rabatten. Det Ni, i slutet av November. Nu är de förvisso borta, nedklippta och iordninggjorda för nästa växtsäsong ... jihaaa.

Den 13:e december, Lucia, var det lite firande för Josefine och hennes kompisar på Lyan, en samlingslokal alla dagmammor med barn brukar gå till någon gång i veckan. Med alla dagmammor menar jag fyra stycken. I fredags passade det så bra att Therese var ledig och kunde följa med och kolla på det lilla luciatåget med tomtar, tärnor, lucia och några pepparkaksgubbar. Det var roligt, även om bilden kanske inte speglar allt som hände och humöret ...

(Detta är enda bilden, eftersom vi inte frågat de andra om tillstånd)

Ja idag var det en ganska ovanlig morgon här i Trelleborg. Klockan 06.15 (eller nåt) skakade huset under vad som kändes som 5-10 sekunder av ett jordskalv. Att det var ett jordskalv hade vi egentligen inte någon aning om men vi gissade. Jag (Mårten) var uppe för att göra mig iordning för ännu en jobbdag medan Therese och Josefine låg i sängen, vakna och drog sig. Men de kom snart upp ur sängen, sängen gungade. Det är inte vanligt med jordskalv i Sverige så detta är stora nyheter på Aftonbladet idag. Mer info om skalvet på DN. Det blir väl till att kolla huset i morgon efter sprickor ...

I torsdags kväll, precis efter avslutad städning av badrummet, hittade Josefine några leksaksdjur och hinkar i sin bad-låda. Då sa hon genast med bestämd röst:

- Pappa, I bada? (I är vad Josefine säger om sig själv)
- Nej, lilla gumman, du badade igår
- Pappa, I bada (med råddjursögonen på) ?
- OK, du kan få bada idag också (då kom jag på att jag fått det nya numret av Din Teknik i brevlådan)

Väl i badet blev det lek med diverse djur, hinkar (jo, jag säger fortfarande hink), kannor och annat. En och annan hink hamnade på huvudet ...

Snart är det fredag och denna helg blir det julmys, pepparkaksbak, julgodis och annat gott. Sån är planen iallafall ... men ibland kommer verkligheten och ställer till det ...

Idag är det söndagen den 30 November och det är första advent. Dagen började sent, vi var inte uppe förrän vid 9-tiden. Oj tänker Ni kanske. Sov verkligen Josefine så länge? Nej, det gjorde hon inte, men vi behövde heller inte gå upp med henne. Hon sov över hos familjen Rasmussen. Jag och Therese var på restaurang Chili i Malmö och åt en god middag följd av en film, "Burn after reading" med Clooney och Pitt. Men den filmen behöver Ni inte se, endast 2 skalade bananer av 5 möjliga.

På eftermiddagen efter lite lek och bus hemma bar det av till tändningen av lyktorna i Trelleborg, nere på Gamla Torg. I år hade de vänt på steken, de avslutade på torget med sång av Lucia och lite annat. Efter en snabbtitt på årets julmarknad bar det av hemåt för middag. På vägen passade vi på att hälsa på Therese på jobbet. Efter en stadig middag bestående av köttfärssås och spagetti var det dags att baka lite pepparkakor. Josefine har aldrig bakat pepparkakor och någon gång måste bli den första.

Hon har iallafall fått ut degen på bordet (med lite hjälp kanske) ... och kavla kunde hon också.


Oops, tagen på bar gärning med lite deg i munnen ... men gott var det. Det vet väl alla som bakar pepparkakor. Det är inte av kakorna vi får ont i magen, det är av degen, eller hur?

När vi hade bakat klart skulle vi diska och eftersom Josefine är i "hjälpa-till-åldern" fick hon såklart hjälpa till med detta. Jag tycker hon är ganska duktig, eller hur? Det är jättekul med denna ålder!

ps. Stort tack till familjen Rasmussen för en trevlig utekväll och en skön sovmorgon, när byter vi igen ?

Förra veckan var det kontrasternas vecka. Först lite kyligt och blåsigt höstväder, sen lite snöigt vinterväder med minusgrader. Vad följde på det undrar Ni nog ... mycket riktigt, töväder och 8 grader varmt. Men innan det hann Josefine leka med Ellemina på lekplatsen efter det att vi passade Ellemina och Samuel en kväll och natt. På söndagen var det kallt att vara ute, men en tur på lekplatsen blev det iallafall ... se så kul det är att snurra.

Leka kurragömma eller bara springa i skogen är också roligt, se vilka härliga höstfärger det finns i skogen. Även om det var i den lilla lilla skogen var det lika kallt för det, en isande vind blåste den söndagen ...

Helgen efter började det snöa, rejält med skånska mått mätt. Vi vet alla vad det betyder - trafikkaos. Hundratals olyckor av alla möjliga slag, med sommardäck såklart och noll framförhållning. Då jag inte fått på vinterdäcken på bilarna, samåkte jag med en kollega den dagen ... han hade vinterdäck.

På morgonen var det dags att åka lite pulka, det gäller att passa på, det kanske blir den enda snön det här. Ner till den STORA backen i slutet av gatan med pulkan. Men först på med vantarna.
Vi gick och gick, pulsade och pulsade och gjorde allt i vår vakt för att ta sig upp för fjället, eh, jag menar kullen. Hon var riktigt duktig i sina stövlar och sin overall. Väl uppe klämde jag (Mårten) och Josefine oss ner i pulkan efter viss övertalning och åkte en gång. Det var den enda gången Josefine ville åka, hon tyckte inte alls det var kul. Varje gång vi frågade blev svaret: Ne ej!

Jaja, vad göra, vi var iallafall tvugna att försöka värma upp henne inför Sälen. Men inte den dagen. Men senare i veckan hos dagmamman hade de åkt pulka, då gick det bra minsann och roligt hade hon också haft. Perfekt ...

Förra helgen var vi på besök i Stockholm för att träffa minsta kusinen Hampus, 1 månad (på ett ungefär). Vi flög upp på fredagen på våra sista Eurobonus poäng (det är dags att dra ut på långresa igen ... ) och Magnus var snäll och hämtade oss på Arlanda för vidare färd till Tumba. Där väntade Pernilla med lille Hampus. Självklart var vi jättesugna på att se och hålla denne lille krabat. Här är det Therese som får en liten stund själv ... men vänta nu, vem är det mer i bilden. Jo, helt rätt, det är Josefine som blev rejält "sotis" så fort någon av oss tog upp och höll Hampus (eller Hampusss som hon säger). Hon gjorde sitt bästa för att också få plats.

Här har morbror Mårten också fått den lille grabben i famnen, samtidigt som han läser en bok för Josefine. Det blev mycket Pappa, Pappa, Pappa ... Pappa .... så fort vi skulle gosa lite med lillen. Det var kul att se.

Här är de gulliga föräldrarna Magnus och Pernilla tillsammans med lille Hampus. Vilken härlig helg vi hade. Vi hann också med en storlunch i Tullinge släkten och alla kids, trevlig trevligt. Vi hann också kolla in Jessica och Mathias nya villa, där de just flyttat in. Mycket trevlig och bra planerad.
På söndagen passade vi på att träffa lite fler av Josefines kusiner i Farsta. Karin hade tagit bilen med Emila och William. Så kul Josefine, Emilia och William hade. De lekte med allt möjligt, spelade piano, ja eller plinkade och plonkade på pianot till föräldrarnas förtjusning.

Innan det dags för avfärd till flyget lyckades jag med konststycket att få alla tre barnen i knät, jag har ingen aning hur det gick till. Sen att de fastnade på kort är också helt otroligt ...

Hemfärden gick över förväntan, trots att vi bokat sista flyget hem. Förra gången hade Josefine stora problem att komma till ro. Men denna gången somnade hon innan säkerhetskontrollen, sov igenom start, flygtur, landning, hämtning av väskor och vagn och vaknade först till en kort stund när vi flyttade henne till bilstolen. Sen sov hon vidare till sju på måndagsmorgonen. Pigg som en lärka medans hennes föräldrars förnamn var Trött ...

Inte alla dagar är speciella, en del dagar är helt vanliga. Dessa dagar gör vi vanliga saker, lite som när "Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man"

Här har Josefine hittat sina gummistövlar i lådan och springer runt och blir jagad. Hur kul som helst ...

Varför inte klä upp sig inför något ? Här ska hela familjen iväg på något kalas ...

Emellanåt är det skönt att slå sig till ro och läsa en bok. Vem har sagt att jag måste sitta upp? Josefine är för tillfället en liten härmapa, allt vi gör, upprepas 10 sekunder senare. Det gäller att passa sig och vara nogrann ...

Eftersom förra inlägget hade temat "Stort hår" har detta "Mindre hår", närmare bestämt tofsar. Eller i Josefines fall "Min första tofs". I hennes föräldrars fall "Första gången vi lyckat sätta upp en tofs i hennes hår". Visst blev hon fin?

För att vara riktigt säker är det bäst jag kollar i spegeln själv verkar hon tänka ...