me2.nu

Den absolut sista dagen på min (Mårtens) pappaledighet bestämde jag och flickorna oss för att baka en sockerkaka för att "festa" loss på till eftermiddagen. Sagt och gjort, de var jätteduktiga på att hälla i mjöl i bunken, hälla lite mjöl på golvet, lite vatten i bunken och lite på golvet. Men vad mer kan man begära?

Jag börjar undra i efterhand om den stora anledningen till att de villa hjälpa till var att de skulle få slicka skålen eller visparna. För de gillade de.

Är inte detta glädje så sig?

Josefine i djup koncentration för att inte missa något på slickepotten.

Vi har tidigare haft några inlägg när Josefine sover lite roligt, men det här tar nog priset hittills. Josefine hade lite svårt att komma till ro och klagade på att hon inte kunde sova, inte orkade sova, inte ville sova. Men så plötsligt vart det tyst och jag hörde snarkningar från rummet. Då brukar vi vänta några minuter och sen gå in och lägga på täcket och kolla till henne. Men när jag kom in i rummet tyckte jag det såg lite konstigt ut precis innanför rummet, ett par ben som stack ut ... en docka tänkte jag. Men ack så fel jag hade.

Josefine hade somnat i lådan med gosedjuren ... hur kul är inte det?

Jag kände mig tvungen att ta några bilder på detta ovanliga fenomen. Detta kommer att vara perfekt att visa när hon blir äldre.

Hon sov så gott så, men det var inga problem att flytta över henne till sängen.

Efter en heldag på stan bland knallar, karuseller och ett myller av folk var det middag hos Rasmussens på kvällen. God mat, god dryck och mycket skratt. Barnen skötte sig nästan själva även om det ibland blev lite bråk. Här är inte Josefine på sitt gladaste humör, men det beror nog på att hon inte får vara med och spela Playstation med grabbarna. Inte så konstigt då hon inte har spelat TV-spel någon gång. Men det fanns mycket annat roligt som de lekte med.

Efter en tröstlös promenad där Mårten och Magnus försökte få Madeleine och Hampus att somna i vagnen utan framgång kom vi tillbaka till festen. Här har Peter tagit in kaninen Pärlan som Madeleine med intresse studerar. Hon vågade till och med klappa den lite. Barnen somnade dock lite senare när flickorna var ute och gick ...

Visst är de söta när de håller varandra i handen?

Lagom till middagen slöt Tom, Maria och Anton upp. I några svaga ögonblick under kvällen lovade de dessutom att ställa upp i Trelleborgsloppet 2011. Står det här är det officiellt också, eller hur?

Två glada kompisar myser i fåtöljen!

Efter att ha släppt upp ballongerna i taket istället för att ha dem på vagnen under nattningspromenaden var vi tvugna att ta ner dem för att barnen skulle få med sig dem hem. Det var inte det lättaste. Tur att Håkan är lång ...

Ballongnertagninsutrustning = hockeyklubba och kvast ...

Det var mycket skratt under detta spektakel, om det beror på att det var roligt eller att kvällen var sen vet jag inte ...

men ner kom ballongerna och vi fick dem med oss hem ...

High Five på det!

Tack till Peter, Pernilla, Ellemina, Samuel, Håkan, Charlotte, Gabriel, Melvin, Magnus, Pernilla, Hampus, Linus, Tom, Maria och Anton för en trevlig middag med mycket skratt. Är detta första i en lång tradition?

Den sista helgen i augusti varje år är det dags för Palmfestivalen, en festival med knallar, tivoli, uppträdande och mycket folk. En trevlig tillställning, många att träffa i folkvimlet, spännande att ta sig fram med barnvagnar och framförallt en utmaning att hålla reda på barnen.

Tidigare på dagen hade många av oss (Mårten, Therese, Pernilla R, Håkan, Peter och Magnus) varit duktiga och sprungit Trelleborgsloppet, både 10 och 5 km. Bra jobbat allihopa. Våra barn passades av Gullivi och Ronny, stort tack för hjälpen, det hade varit klart jobbigare och gått mycket långsammare att springa milen med barnvagn ... särskilt en dubbelvagn :-)

När alla var ombytta och klara igen efter loppet drog vi ner till stan för att möta upp. Trots att det var relativt tidigt på förmiddagen var det gott om folk ute.

Madeleine fick en liten powerdrink för att orka med allt ståhej.

Eftersom det var lördag ville Josefine ha lördagsgodis. Hon har börjat med det men i begränsade mängder, hon brukar bli nöjd med en tablettask eller som i detta fall, en klubba.

Vid ett tillfälle när Josefine stack iväg för att kolla på "Bananer i Pyjamas" (ni vet dem som stojar och står i) fick Madeleine tag i klubban ... inte vad vi hade tänkt oss direkt men ... ja ja ... det såg ut som om den passade henne också ... bra när barnen kan dela på lördagsgodiset.

Josefine, Samuel och Ellemina satt framme på scenen för att komma närmare Bananer i Pyjamas.

De barn som ville kunde få en kram av bananen ... Josefine ville inte.

Efter en stund i Stadsparken tyckte barnen att de ville åka lite karuseller. Här är det fullt ös i en av attraktionerna.

Här åker vi igen ... denna gången fick vi åka vad som kändes som hur länge som helst. Denna stannade flera gånger och släppte av folk som antingen inte ville åka eller som vart lite yra. Josefine älskade denna ...

Hampus ville också åka, men han är lite för lite för de allra snabbaste. Men han åkte karusell så det stod härliga till också. Han älskade att åka.

Sent en natt dök Magnus, Pernilla, Hampus och Linus upp hemma hos oss efter att ha åkt ner under kväll och natt från Stockholm. Det var ett välkommet besök, alltid lika trevligt och kul att ha dem hos oss. Med många barn i lekålder passade det bra att gå till lekplatsen det första vi gjorde nästa dag. Madeleine och Josefine provade gungorna. Men de borde kanske bytt gunga, eller ?

Hampus och Magnus leker "Var är Hampus?". Borta! Det var en fin dag med härligt väder.

Josefine och Hampus tog varsin cykel till parken och cyklade runt runt och runt. Hampus hade imponerande fart i benen på trehjulingen.


Kusinerna gungar tillsammans.

Madeleine klättrade så mycket hon bara kunde på klätterställningen. Upp och ner för kasebanan och sen på det igen.

Pernilla slappar i gräset när lille Linus sover, det gäller att passa på när tid ges ...

Mot slutet av dagen när middagen var serverad och barnen ätit duktigt fick de efterrätt ... glass. Vilken unge gillar inte glass?

Alla äter på olika sätt.


Men den gemensamma nämnaren är att alla njuter av sin glass.

Nu är det dags för inskolning för Madeleine. Hon går också hos Ingela i närheten av där vi bor. Här är Madeleine på väg till sin första dag. Det är inskolning under två veckor. Josefine är snäll och hjälper henne på med nya ryggsäcken. Den är lite stor men hon får lite hjälp att bära på vägen. Men rutinen med egen väska börjar vi med direkt ...

"Kommer Ni eller?"

"Här är jag, det ska bli jättekul!"

Då avståndet inte är mer än 150m passar det ganska bra att gå till Ingela. Visst är hon söt på sin första dag?

En dag i augusti när vädrets makter visade sig från sin bästa sida passade vi på att leka ute när Madeleine sov middag. Jag höll på och städa iordning garaget när Josefine fick syn på pulkan på väggen. Den ville hon såklart ha utomhus. Varför inte ?

Pulkan passade perfekt att dra dockan i.

Den fungerade också att koppla på cykeln och dra över gården.

När Madeleine vaknade räckte det inte med en pulka, då fick vi ta fram den andra. Josefine var snäll nog att visa Madeleine hur hon skulle dra pulkan. Hon tyckte det var lika roligt. Fram med fler dockor och sen drog de runt pulkorna i trädgården.

Lite senare på eftermiddagen blev det alldeles tyst i uterummet, vilket hör till ovanligheterna. Då hittade vi Madeleine på solsängen, läsandes en bok. Såg ganska skönt ut.

Madeleine vill gärna hjälpa till att diska ( läs: stå och slabba med vatten) nu för tiden och drar fram stolen så fort som vi öppnar kranen.

Vi läser alltid en bok för Josefine på kvällen vid läggdags och en kväll såg det så här mysigt ut....

Mårten skruvade av handtagen på några gamla köksskåp som han istället har tänkt att ha i garaget eller ska vi kalla det förrådet eftersom bilen aldrig får plats....
Madeleine ville gärna hjälpa sin pappa och lyckades i varje fall få i skruvdragaren i skruvhålen!!
Bra jobbat, Madeleine!

Tänk vad tiden går fort ... vår lilla Madeleine är redan 15 månader. Var det inte precis hon var så liten så man fick plats med henne i handen? Men nu har hon blivit en liten tjej med egen (läs stark) vilja och ett häftigt humör. Men framförallt är hon en glad och rolig liten tjej som gillar att utforska allt.

Hon växer också så det knakar, 79 cm lång och 11,3 kg. Hon har också ökat på antalet tänder till 7 st. En åttonde tand är på väg ... men den verkar ta en omväg ...

Det tog sin lilla tid, men nu flinar hon och skrattar hon ofta vilket är kul.

Men om hon inte får som hon vill visar hon det ganska tydligt. Det är till att slänga sig ner på golvet och skrika ... undra vad humöret kommer ifrån?

Vi brukar ta foton på barnen vid vissa åldrar, nu när de börjar bli stora är vi alla med på ett hörn. Här busar Madeleine och Therese på sängen.

Självklart ville Josefine också vara med ... det är kul att gömma sig under täcket.

I början av augusti fick Madeleine lite feber en dag. Inte helt ovanligt när man är liten. Det kanske hörde samman med några nya tänder eller inte, vad vet vi ... Det enda postiva med små febriga barn är den tid vi får att mysa. "Mystiden" är begränsad i normala fall så det gäller att ladda upp under dessa små febertoppar ...

Madeleine sover gott hos pappa.

Pappa passar på att slappa lite vid TV'n samtidigt ...

Vi hade planer på att sälja dubbelvagnen under sommaren men blev övertalade av kompisar att inte göra detta. Tack för det, den fungerar perfekt när vi har varit borta på middag. Bara att lägga ner dem när de sover och vandra hemåt. Det går dock sämre att få dem att somna tillsammans då Josefine hävdar att Madeleine nyps ...