me2.nu

Vår filosofi är att renovera ett rum i taget, samt att göra det sakta. Vi påbörjade detta under trettonhelgen genom att flytta ner kontoret till gästrummet i källaren. Sen dess har vi slipat, grundmålat, takmålat, målat gul färg och målat himmel och jord som Ni ser på bilden nedan. Under vårt sökande efter roliga prylar till rummet hittade vi ett gäng Nalle Puh stickers på nätet (Zyboo) och tänkte att detta vore perfekt eftersom hon gillat Puh, Nasse och Tiger sedan hon kunde säga "Ahee" (Nasse), "Aa Pu Pu" (Nalle Puh) och "Tier" (Tiger). Sagt och gjort, efter det att jag tejpat och målat himmel och jord fixade Therese upp alla figurer på rätt ställen. Vad tycks ?

Rummet är inte helt klart än, bokhyllan ska skruvas ihop, rullgardinen och gardinen ska upp samt att listerna ska spikas dit men vi är nästan där ... Therese hade på känn att Josefine skulle gilla rummet så vi bestämde oss för att filma henne när vi öppnade dörren till rummet med alla figurer på plats. Mycket riktigt ... hennes ord var "Wooow, woow, woow ... fint ... fiiinnnt. Det kändes bra kan ni tro :-)

Hennes säng är en gammal hederlig IKEA Sultan 120cm utan ben. Då är det inte så långt att ramla ner, vilket hon kanske gör i början. Här sitter vi och sätter på stumporna inför sängdags. Vi trodde hon hade somnat efter att han gått upp ur sängen tre gånger men ack vad vi misstog oss ... 30 gånger senare somnade hon äntligen.

Det går långt mellan inläggen ... men det är därför att Josefine har haft influensan. Det började redan med att hon inte riktigt var sig själv förr-förra torsdagen, när farmor Ruth bjöd på mat hos oss i samband med sin födelsedag. God mat (som vanligt ...). Vi borde anat något redan på onsdagen, då hade hon hostat och varit lite gnällig hos dagmamman ... hon brukar inte gnälla i onödan.

På fredagen den veckan var hon dock helt sänkt. Therese jobbade kväll men kunde flexa in lite senare och jag (Mårten) kunde komma hem lite tidigare för att byta av. Josefine har klarat sig väldigt bra från sjukdom, förutom förkylning, men den här influensan, den tog hårt. Hon låg helt utslagen hela fredagen, sovandes i soffan. Hon sov hela natten, hade en riktigt "rälig" hosta och var varm som en kamin. Då Therese jobbade helgen stannade jag hemma med sjuklingen. Typiskt nu när det hade kommit snö och pulkan fanns framme. Lördagen var likadan, sov i princip hela dagen med korta avbrott för lite gnyenden. Det var inte alls kul, det enda positiva var att jag fick väldigt mycket gjort i Josefines nya rum ...

Visst ser hon lite tagen ut?

Efter några dagar med feber och sovandes hela dagarna blir håret verkligen "fett och svett" ... kanske dags för den första klippningen snart ?

Då hon hela tiden sov och inte ville dricka något vatten, välling, mjölk eller äta någon annan mat (vi försökte till och med med glass) fick vi ta till medicin ... Tänk vad en liten alvedon hjälper till. 60 minuter senare krängde hon välling och lite mat samt ville prompt till uterummet för lite gungning ... Märkligt. Men detta beteende mattades ganska snart och hon var tillbaka i sitt trötta jag. Influensan höll i under hela veckan och det var inte förrän i fredags hon var sitt vanliga jag igen.

Fredagen den 6:e februari var det födelsedagskalas hemma. Det var Therese som fyllde år. Hur mycket vill jag inte förtälja men jag har mina aningar ... (se Ännu en vecka) Eftersom Therese inte var så sugen på frukost på sängen innan jobbet (läs 05.00 ...) blev det firande på kvällen istället. Jag och Josefine hade slagit in några paket på torsdagskvällen. Josefine hade mest stjälpt till det med tejpen, förlåt, hjälpt till med tejpen. Att tejpa är tydligen mycket roligt ...

Här sitter de troget stilla och väntar på att bli fotograferade, förväntansfulla inför presentöppningen ... OK, kör igång ...

Rrrrriiiinnngggg ... mitt i paketöppnandet ringde telefonen. Det var en av alla många gratulanter som ringde för att fira födelsedagsbarnet. Under tiden såg Josefine sin chans att öppna lite mer paket. Här har Therese fått en liten tavla av Josefine med lite blandade ord och egenskaper som beskriver henne ... enligt Josefine. Man skulle nästan kunna tro att Josefine kan läsa, då hon utan problem pekar ut ordet Mamma. Men så är inte fallet ... vad vi vet ...

Efter ett tag blev det jobbigt att sitta still och öppna paket, då ville Josefine plötsligt äta en banan. Men då vi snart skulle äta en gourmet-måltid fick hon nöja sig med ett lite märke på näsan. En klassiker från min egen barndom, men då stod det alltid Chiquita på lappen ... tiderna ändras. Men lika roligt var det.

Gourmet-måltid sa jag. Jo, det blev mycket gott. Stekt lax med färska kryddor, ungsrostade grönsaker med chili-lime sås till huvudrätt. Efterrätten bestod av diverse exotiska varma frukter i ugn med vaniljglass. Mmm ... det var ingen av oss som gick hungrig från bordet. Nästa födelsedag i huset är Josefines, om lite drygt en månad och sen ser jag framemot min egen 32-årsdag om tre månader ...

Sista dagen på vår långhelg i Stockholm (se Hampus dop) var en söndag och då avslutade vi hos farmor Bodil och farfar Kjell. Egentligen skulle Josefines kusiner Emilia och William också hälsa på men tyvärr var de sjuka. De brukar ha väldigt roligt tillsammans (se Kusinträff). Det får bli till sommaren istället, då kan vi dessutom vara ute allihopa.

Men, för att ha något att göra och då vi varit inne pga vädret nästan hela helgen bestämde vi oss för att gå ner till sjön och mata ankorna. En lagom promenad och något roligt att göra för Josefine. Ja, inte bara för henne, vi andra matade också ankorna. Ser Ni att hon kastar bröd?

Visst var ankorna hungriga och tacksamma för lite mat, det blev huggsexa om allt vi kastade ut. Sjön är delvis frusen men inne vid stranden var det öppet och där samlades alla ankor till bords.

På vägen tillbaka till lägenheten för lite middag gick vi förbi en liten isbana där vi hittade ett kvarlämnat tefat. Självklart ville Josefine prova och jag var inte sen att sätta mig och åka. Det är inte ofta man hittar en backe med lite is eller snö i ...

Visst ser det ut att gå fort ? Som en riktig actionbild ... roligt var det iallafall. Det första Josefine sa varje gång vi kom till slutet av backen var "Igen", "igen" ... och visst åkte vi igen.

Tänk vad tiden går fort. Jag tycker inte det var länge sedan vi var och hälsade på Pernilla och Magnus en kort tid efter Hampus var född. Men nu är han stora killen, rullar runt mellan rygg och mage, skrattar och sitter i hoppgunga. Ja, just det, han är numera officiellt kallad Hampus.

Som Ni ser på bilden nedan ser Magnus verkligen ut som en stolt far när prästen håller upp Hampus efter det obligatoriska vattenbadet. Killen var duktig, skrek inte och knorrade ett dugg, verkade dock lite uttråkad på slutet.

En stolt fadder (gudmor) var syster Jessica. Hon gjorde ett mycket bra uppträdande och vi är alla imponerade av hennes armstyrka, det var länge hon fick bära Hampus där framme. Bra jobbat.
Hela familjen Zirath samlad framme i kyrkan efter cermonin. Visst ser de glada ut allihopa. Efter det kyrkliga var det dags för smörgåstårta, kaffe och kakor i tillhörande byggnad. Pernilla hade gjort egna smörgåstårtor. De var verkligen goda och saftiga. Kan du ta med en liten ner på nästa besök ? Både jag och Therese har lärt oss ett och annat trick när det gäller att göra egna tårtor, när ska vi testa detta ... huhm.

Tack för att vi fick vara med på dopet och bo på pensionatet en natt, god mat, trevligt sällskap som vanligt.

"Ibland går Fantomen på gatan som en helt vanlig man", så lyder ett berömt ordspråk från den fantastiskt spännande Fantomen. När den var i tecknad i svartvitt vill säga ... nu när det är färg på sidorna är den inte lika bra längre. Det var bättre förr helt enkelt.

Vardagslivet har sin stilla gång och för att Ni ska få en någorlunda inblick hur en dag ser ut hemma hos oss ger vi Er dessa bilder. Någon gång runt sex på morgonen är de flesta uppe, vissa tidigare än så beroende på arbetstiderna. Här sitter Josefine och Therese och äter frukost. Josefine äter bara frukost hemma ibland, för det mesta äter hon hos dagmamman, men ibland är hon jättehungrig på morgonen. Hon brukar dessutom ligga inne med en härlig frilla (frisyr) vid den här tiden ...

Therese cyklar till jobbet runt 06.30 för att hinna stämpla in till 06.45 och vid den tiden börjar jag göra iordning Josefine för dagen. Det blir klädbyte, tvättning, lite jagande efter busfröet som inte vill göra som jag säger följt av packade av väska, ytterkläder på och utgång. Som Ni ser är det fortfarande mörkt på morgonen strax innan sju när vi lämnar hemmet för den extremt långa färden mot dagmamman Ingela. Ja, om nu ca 100 meter kan kallas långt ... möjligtvis i Lilleputtelandet ...

Efter en heldag med lek och spel är det dags för Therese att hämta, denna gång är det onsdag och hon är hos dagmamman Karin istället, då Ingela är ledig på onsdagar (en gång var jag, Mårten också ledig dessa dagar ... ah, det var tider det). "Kan själv" eller "Jaaaooo" (jo, det är skånska) är ord som hörs i samband med att Josefine ska åka vagnen hem. Brukar ofta sluta med att hon nästan kommer upp ...

Denna dagen kom mormar Rolf på besök för lite lek och middag. Här bygger de två med lite lera, eller "Äära" som Josefine säger. Det är en rolig och bra sysselsättning i väntan på maten som Therese lagar de dagar hon hämtar. När Rolf hämtar har Therese förberett denna tidigare på dagen.
Efter mat, undanplockning och en liten busig unge vid tvättning av mun och händer i badrummet brukar det bli allmän lek med alla möjliga leksaker. Lite skönsång och läsning brukar vi också hinna med på kvällskvisten.
Innan sängdags är det läsning eller sång från favoritboken, Barnkammarboken (den silverfärgade) . Sen är det sova som gäller. Det tar ett tag innan Josefine somnar, allt mellan 15 och 45 minuter. Sen har jag och Therese lite egen tid, alternativt om någon av oss är iväg och tränar på kvällen. Puh, hela huset sover för det mesta gott runt 22.30 eller tidigare ...