me2.nu

Igår kväll sa Josefine: Mamma, kan vi inte baka pepparkakor
Jo det är klart men då måste vi göra degen först, sa jag. Sagt och gjort så kl 19 på kvällen hjälptes jag och Josefine åt att göra pepparkaksdeg som sen fick vila i kylen över natten.
Idag på förmiddagen kunde hon knappt bärga sig innan vi kom igång med baket. Jag kavlade medans Josefine och Madeleine hjälptes åt att trycka dit formar. Tjejerna åt sjukt mycket deg, ja ja det slank ner lite även i min mage...

Fast även om vi åt en hel del deg så blev det några peppisar ändå. Jättegott så här 2 månader innan jul!!

På eftermiddagen lagom till mellis kom farmor Ruth på besök. Min farmor som snart fyller 89 år är lite skröplig i kroppen men intellektet är det absolut inget fel på. Josefine tycker om att leka med farmor Rut, de bygger ofta lego och leker med dockor. Idag satt de en stund vid bordet och Josefine kunde visa att hon nu kan hela alfabetet samt skriva de flesta bokstäverna. Skriva sitt eget namn har hon kunnat nu ett tag.

Farmor Ruth tycker också det är roligt att leka med Josefine. När pappa levde brukade han följa med farmor Ruth när hon kom på besök och då åkte farmor Ruth alltid med pappa. Nu tar hon färdtjänst eller bussen och det fungerar faktiskt bra.

Madeleine var också med en stund och ritade och råkade välta ut kritorna på golvet. Vem tror ni är så envis att hon lägger sig ner på golvet på alla fyra och hjälper till att plocka upp kritorna. Jo, farmor Ruth så klart!! Och ni undrar varför jag och mina två döttrar är envisa?? Jo jag kan berätta att envisheten går i arv både på min mammas och pappas sida, så det hade ju varit mycket märkligt om Josefine och Madeleine inte hade varit envisa, eller???

I lördags gick vi hela familjen ner till stan för lite shopping, vi hade inte varit där på länge. Att Madeleine somnade var inte konstigt då det var dags att sova middag men att Josefine också tog en lur var lite oväntat. Efter några timmar i affärer drog vi hem för mellis och en mysig familjelördag.

Då kyrkogården ligger mellan vårt hus och mitt jobb så brukar jag cykla in om några gånger i veckan och hälsa på pappa och när jag var förbi idag så hade gravstenen kommit på plats. Det är snart 3 månader sedan han så hastigt försvann och jag kan fortfarande inte fatta att han är borta... Saknaden är så ofantligt stor!
Den första tiden efter begravningen sa inte Josefine så mycket om sin morfar men nu pratar hon om honom nästan dagligen. Hon pratar om vad de brukade göra när han passade henne och att hon saknar honom.

Vi har ju berättat tidigare om Madeleines härliga aptit och här är en underbar bild på när hon äter majskolv, hon verkligen hugger in på den... Det spelar knappast någon roll vad vi serverar, hon hugger in på det mesta !

Ibland passar vi barn, ibland får vi våra barn passade. Detta för att vi eller några kompisar ska få komma ut och vara lite själva ibland. Gå på bio, fest, äta en god bit mat eller helt enkelt bara vara ... Det kan nog vara bra ibland. Denna gång var det vi som "lånade" Samuel och Ellemina över natten då Peter och Pernilla skulle på fest.

De barnen är verkligen lättpassade. Lite mat, lite underhållning och lek - inga problem. Ellemina passade Madeleine ... ja, eller kanske inte just på den bilden, men annars lekte de två jättebra. Josefine och Samuel lekte bra hela tiden utan att bråka.

Då Madeleine är inne i "härmningsåldern" gjorde hon exakt som Ellemina gjorde ... till Elleminas förtret. Det lät väl kanske inte lika bra ... eller, jag vet inte :-)

När det var sovdags skulle Samuel sova i Josefine rum. Det var första gången Josefine skulle ha en kompis som sover över i rummet. Till råga på allt en pojke också. Undra vad det här ska sluta ... det är väl lika bra att vänja sig ... Men det gick inte helt bra att ha de två "uppvarvade" barnen i samma rum. Efter att de sovit på ett håll, andra hållet, på golvet, på madrassen, i sängen så fick vi helt enkelt dela på dem. Samuel fick somna inne i vårt sovrum och Josefine i sin säng. Då tog det inte lång tid innan de somnade. Sen bar vi in Samuel till Josefines rum.

Dagen efter bjöd på underbart väder. Efter avklarad frukost tog vi oss ner till den nya lekplatsen i Östervångsparken, som verkligen fått sig en ordentlig ansiktslyftning. Där finns det nåt för alla åldrar. Till och med för oss vuxna ... en klättervägg ...

Madeleine är helt såld på gungbrädan. Hon gungade mest hela tiden. Samuel och Josefine var i skogen brevid lekplatsen. Varför är skogen alltid roligare?

Vi har alltid läst mycket för barnen, från det att de var små och kunde fokusera blicken. Detta har fortsatt upp i åldrarna. Josefine kan nu rabbla alfabetet (eller sjunga det), kan alla bokstäver och sätter upp dem i rad på kylen. Hon skriver även sitt namn och övar på att skriva våra namn ibland också. Det är verkligen jättekul och vi har börjat ljuda lite med henne. Det blir spännande att se när hon knäcker "läskoden".

Madeleine vill inte vara sämre, det första hon hämtar på morgonen istället för leksaker, det är en bok som hon vill att man ska läsa för henne. Ja, läsa och läsa, hon pekat på bilderna och vi säger vad det är. Detta kan hon göra om och om igen. Och igen ... och igen.

Ibland sitter hon själv och tittar i en bok på rummet. Då kan vi ibland höra "Dää ... Dää", då sitter hon och pekar på nåt i förhoppningen om att vi kanske hör henne och kan berätta vad det är ... hon är rolig hon.

Djurböckerna är riktigt populära.

Josefine är också intresserad och här är det hon som tar på sig rollen som den som berättar vad saker och ting heter. Hon är en snäll storasyster hon.

Ibland sitter båda i soffan med varsin bok och myser.

Här har Madeleine hittat något i Molly-boken och vill hemskt gärna veta vad det är.

Josefine var ju väldigt tidig med att börja prata så vi brukar samla roliga kommentarer på små lappar.
Här kommer några sycken från sommaren och hösten:

Kompisdags
Josefine: Mamma, jag vill hem hos Oskar
Therese: men han bor i Stockholm
Josefine: men jag gillar att åka flygplan
Therese: men det kostar pengar
Josefine: då får vi köpa pengar
Therese: var då
Josefine: (som den självklaraste saken i världen) i pengaaffären

Läggdags
Therese: Josefine kom och kissa. Jag räknar till tre annars blir det ingen bok ikväll
Josefine fortsätter att trotsa
Therese: Ett
Josefine: två och tre mamma ( och springer in på toaletten)

Städdags
Josefine: Titta mamma som det ser ut. Ni måste dammsuga här...
eller
Josefine: (när hon dammar) titta pappa, jag hittade några dammis

Sovdags
Josefine kan hålla på 30-45 minuter efter att hon har lagt sig med att prata, ropa och leka innan hon somnar. Ibland låter det så här:
Josefine: Mamma kom, du ska få se när jag sover med ett öga
eller
Josefine: jag orkar inte sova
och så 5 minuter senare
Josefine: Jag e färdigsovad, pappa!

Kläddags
Josefine: hjälp mig mamma
Therese: är du så trött så du inte orkar själv?
Josefine: Ja, jag har ingen bensin i armarna längre. Bensinen är slut i både armarna och benen.

Lekdags
Mårten och Josefine leker mamma, pappa, barn. Mårten är pappakanin, Josefine är mammakanin med en styck bebiskanin imagen.
Josefine: 1, 2, 3 nu kommer bebisen ut!

Madeleine är i en ljuvlig ålder just nu. Snart 18 månader gammal och en egen liten person med en vilja av stål. Många goa skratt blir det varje dag när hon visar sin påhittighet och busighet. En del härmar hon såklart av syrran som tex härom dagen när Josefine ramlade och slog sig och jag blåste bort det onda på hennes knä. Då kom Madeleine direkt, pekade på sitt knä och blåste med munnen. Kan man vara mer tydlig än så???? Fast prata vill hon inte ännu och varför ska hon det när hon har ett övertydligt kroppsspråk!!! Jag tror att vi är uppe i ca 4 ords ordförråd (mamma, pappa, tack tack och ej å som betyder hej då)

Då Josefine gärna sitter och pysslar med pärlor eller ritar ibland ska Madeleine göra likadant och hon är faktiskt duktig med pärlorna. Hon får på dem på taggarna på pärlplattan och ingen pärla i munnen...
Fast ibland busar hon till det.... och vi kan bara skratta åt det och hämta kameran. Det är en så kort period som dem är små, ljuvliga och busiga!

En ny favoritsysselsättning är att förutom att hjälpa till och laga mat och provsmaka (såklart) så öser Madeleine upp alla bestick ur besticklådan på diskbänken, varje kväll! Och när hon har gjort det så stoppar hon ibland, inte alltid, tillbaka dem igen ( i fullständig oordning, så klart) och klappar händerna åt sig själv. Det betyder att hon har varit duktig!!!! Kan man annat än att le och berömma henne och i smyg sortera besticklådan, efter att hon har somnat, varje kväll.

När dammsugaren åker fram SKA hon hjälpa till och hon ger sig inte förrän hon får hålla i dammsugarslangen helt själv. Att det tar lång tid att dammsuga behöver jag nog inte berätta.

Madeleine är en väldigt driftig ung dam som gärna tar för sig och vet vad hon vill. Ibland blir det tyst och man vet inte riktigt var hon är. Om det var några timmar sedan vi åt så hittar vi henne ofta så här....Hon plockar gärna grönsaker och frukt själv ur kylen (dörrarna lärde hon sig öppna för flera månader sedan) och det nya nu är att hon gillar att flytta burkar och flaskor från dörrarna till hyllorna.
Idag var hon hungrig vid 17-tiden (matlagningsdax) och drog fram stolen till skafferiet och öppnade det och tog en plastskål, gick vidare till kylen och öppnade den och tog fram gurkan och gav till mig och visade med hela kroppen att hon ville ha en bit.
Härliga unge, jag hoppas du fortsätter att vara lika målmedveten och driftig när du blir äldre!!

Det ska vara lika numera, Josefine tog en liten vagn på affären i helgen. Självklart skullem Madeleine göra likadant. Detn blev en mjlk i ena och en i andra ...

Ibland går dagarna ihop. Det är jobb, dagmamma, helg eller lediga dagar. Men det gör inget, inte när våra små flickor har så roligt tillsammans. Det är roligt att se att de verkligen börjar leka lite med varandra istället för runt varandra. De jagas, de kör dockvagnar, de bäddar för dockorna eller leker med lego. Ibland är det bra med en storasyster enligt Madeleine.

Här hjälper Josefine till med kvällsbestyren.

Madeleine är riktigt intresserad av böcker för tillfället. Då hon inte kan säga mer än ett fåtal ord vill hon gärna lära sig fler (vi tror hon samlar på ord). Ibland kan vi hitta henne sittandes på sitt rum alldeles tyst och kolla i en bok.

Nu när håret börjar bli lite längre och lite lockigt (ja, det börjar svänga in där bak) kan vi nästa göra en tofs på henne.

- Var är min tofs?

- Jag hittade den, här är den!

Tofsens livslängd är tills dess att Madeleine hittar den ... då åker den bort.

I fredags var jag och tjejerna (de små) ensamma hemma på kvällen då Therese jobbade kväll. Vad passar då bättre än att ha lite fredagsmys. Även om de inte är så stora ännu kunde vi mysa lite iallafall. Vi började med att göra egen pizza (ja, från färdig deg, men iallafall)

Det hamnade lika mycket eller mer mat i munnen på pizzan, men det gjorde inget, de verkade ha roligt iallafall. En salig blandning av korv, räkor, svamp, skinka och tomatsås.

Madeleine i djup koncentration ...

Slut på allt ... lite senare på kvällen fortsatta myset framför Bolibimpa med vindruvor och majskrokar. Lite lek i kojan under trappan hann vi också med innan läggdags.