Äntligen var det Lucia. Båda barnen hade övat på sångerna var eviga dag, både på föskolan och hemma med oss föräldrar. De kunde de som rinnande vatten. Men det är inte samma sak som att sjunga dem när det väl gäller ...
Vi lämnade av Josefine redan klockan sju på morgonen, gråtandes ... hon ville inte. Men det gick över och lite senare kom hon faktiskt ut i Luciatåget, klädd som en tomtegumma. Det är första gången hon varit med i tåget, hon har de andra åren suttit i vårt knä ... Det såg bra ut, men inte sjöng hon något minsann. Men "one small step - one huge step for Josefine".
Sen var det lotterier och fika tillsammans med mormor och morfar Ronny som var och kollade in flickorna. Goda lussekatter, mackor, yougurt och pepparkakor.
Madeleine hade sitt uppträdande senare så vad kunde passa bättre än att höja blodsockret lite med frukost innan det var dags.
Hon gjorde också det bra även om hon hela tiden stod med händerna i munnen - tagen av stundens allvar kanske, hon gör aldrig detta annars. Men hon verkade iallafall ha roligt, brevid sina kompisar.
Som Ni ser på bilderna visar vi inte kompisarna då vi inte vet om alla trivs ute på nätet ...
Morbi leo risus, porta ac consectetur ac, vestibulum at eros. Fusce dapibus, tellus ac cursus commodo, tortor mauris condimentum nibh, ut fermentum massa justo sit amet risus.
Vi är en familj på fem, Mårten, Therese och våra tre barn Josefine, Madeleine och Lukas. Denna bloggen är en dagbok över vad som händer och sker i våra liv, det är en del ...