me2.nu

Lagom till 18 månader har Josefine upptäckt att det kan vara ganska kul att hjälpa Mamma och Pappa i köket eller ute, egentligen oavsett vad de gör. Här håller Josefine och Therese på och delar äppelbitar för att frysa in och kunna använda till äppelmos senare på året. Det verkar dock som om Josefine kör efter den gamla devisen "En i påsen, en i munnen". Men det får väl vara OK för denna gången ...

Det är likadant i trädgården. I veckan när jag skulle klippa gräset var hon där igen ... det är dock inte lätt att klippa nu när gräsmattan blivit tjock och fin efter nyplanteringen och gödslingen. Men hon körde glatt på iallafall ... ett litet tag, precis så kameran hann med.

Hallon är en favorit i trädgården. Vi har gott om hösthallon som vi plockar av och äter varje dag. Vissa äter mer än andra ... även om hon ser lite skeptisk ut på bilden trycker hon ner ett antal hallon varje dag.

I tisdags fick vi besök av farfar Lasse, eller "ar ar" som är Josefines benämning. Han kom i höstkylan på motorcykel. Tyvärr jobbade Mårten kväll och Therese likaså, vilket gjorde att Josefine fick vara hos Gullvi och Ronny på eftermiddagen och kvällen. Men vid 19-tiden kom hon hem och kunde leka lite igen. Men vi hade hela onsdagen på oss. Då hon av någon anledningen börjat vakna tidigt igen fick vi en "morgonstund har guld i mun" redan kl 06 ... ZZZzzz. Men vi hann med mycket den dagen. Vi startade med en tur till tippen redan på morgonen bara för att se att den öppnar kl 11. Jaja, inte mycket att göra än att åka till lekplatsen ett tag. Då vi ändå satt i bilen körde vi till Stavstensudde och lekte en timme.

Det ser ganska kul ut eller hur ? Hon börjar bli en riktig fena på att gunga, inte får man hjälpa till heller ... Efter en tur till Clas Ohlsson för shopping, lite lunch och sömn i vagnen var det dags för en tur till BVC. Det var 18-månaders kontroll. Det är inte klokt vad tiden går fort, det var inte länge sedan vår lilla tjej inte kunde lyfta upp huvudet. Nu är hon en riktig skånska som säger "Jaeee" (hur mycket jag än försökt med JAA ...). Hon var 83 cm lång och vägde 10,6 kg. Vi kunde inte göra några av de uppdrag som doktorn ville t ex bygga med klossar då hon blev tvärilsk så fort doktorn ville peta på henne. Det blev mest "Kan hon [sätt in valfri 18 mån kontroll] ? Svaret blev Ja på dessa.

Sen var det dags för lekplatsen på vägen hem, denna gång Östervångsparken och gungorna. Lite hjälp att komma i kan vara bra.

Tittut leken i huset är en av favoriterna. Glad som en solstråle är hon iallafall ...

Alla med barn har säkert gått igenom detta (hoppas ...), men det är lika tråkigt eller roligt beroende på hur man ser på det. Tråkigt när det händer, roligt när man inser att det trots allt inte var Josefines fel utan vårt. En penna framlagd på något bortglömt ställe, men är det något som är gömt har barn en tendens att hitta det - ALLTID. Så också i detta fallet. Jag (Mårten) stod och lagade mat en dag i veckan och hörde plötsligt något skrapande ljud bakom mig och vad fick jag se? Jo, Josefine som ritade sitt första konstverk (konstvärk för oss) på köksdörren.

Om Ni har svårt att se konsten på första bilden finns här en förstoring som visar de assymetriska streck och symboler på dörren.

Ett tag senare försökte hon förklara att hon visst inte ritat på dörren genom att kopiera Kristian Luuks gamla lek "Arga leken", visst ser det ut som om "Arga leken börjar nu!" ? Någon som kan vinna den ?
Nu har vi en "inga pennor under 1m höjd" i hemmet för att motverka liknande insidenter i framtiden ...

Veckan och veckorna går fort, rasande fort. Det är nästan så att man inte hinner med att blogga. Precis, exakt. Men men, här är iallafall ett inlägg på söndagskvällen om förra veckan. Hösten har sakta med säkert börjat smyga sin in i Skåne, lite kallt på morgonen men fortfarande ganska skönt på eftermiddagen. Tyvärr kan vi inte äta frukost i uterummet längre, imorse var det 11 grader kl 07.30. Lite för kallt för oss. Brrr ...

Josefine har börjat springa, eller "pringer" som hon säger varje gång. Ibland hinner hon knappt bli upplyft ur sängen förrän hon säger "pringer" och så susar hon iväg så fort hennes små ben bär. Den som ändå hade den energin på morgonen. Vi blir nästan trötta bara av ordet ... men rolilgt ser det iallafall ut och roligt har hon. Tävla med oss vill hon också ...

Nu börjar dessutom håret blir riktigt långt och lockigt på sina ställen. Framförallt finns det hår överallt numera. Vad kan då vara bättre än att sätta dit en klämma ? Visst är jag fin? (vad var det mamma gjorde med håret?)

"Hej, vänta, jag visste att det var något lurt med detta ... vart är den?

Jaja, klämman fick sitta ett kort tag till. I onsdags kom farmor Ruth förbi på lunch och lekstund. Ja, eller "Tut" som Josefine säger. Det var roligt och de gungade, läste böcker och kastade boll.

Ja, det var allt för denna veckan i bilder. Vi hann dock med lite mer såsom jobb, trädgårdsarbete och två träningspass var ... bra jobbet eller ?

Under en period har det växt fram - en lång period, envisheten hos Josefine. Vi (hennes mamma och pappa) undrar var den kommer ifrån, då vi båda inte är ett dugg envisa och står på oss. Men men, vi utelämnar det i diskussionen. Men nu har vi iallafall kommit så långt så att hon vill göra allt själv (kunde hon bara säga "Kan själv", skulle hon säkert det). Vi kommer ihåg hur Melvin var i somras, det har nu vandrat över Atlanten och landat i Trelleborg ...

Men, inget ont om det. Envishet kan ta en långt. Nu kan hon ta på sig skorna själv. Nu är det dags för byxorna. Då har Therese lärt henne ett fiffigt knep som är att fötterna ska säga "Tittut" när hon fått dem genom byxbenet. Ibland går det dock inte helt perfekt direkt något som brukar skapa frustration vilket är lätt att se genom att humöret kokar och hon blir arg (något som hennes pappa aldrig blir när han inte kan något direkt ...)

Men, det går ganska bra här eller hur ?

Har hon väl fått på sig byxorna ska de också upp över rumpan. Att ha en blöja gör inte saken lättare så här brukat hon få lite assistans, även om hon inte vill det.

Bingo, nu är de nästan uppe, dags att knäppa. Just på denna bilden har hon fått ett par byxor med knapp, dragkedja och skärp, en nästan omöjlig kombination för en 1 1/2 åring ... men med lite hjälp gick det bra. Detta går igen varje dag, igår skulle hon ta på sig hela pyjamasen själv. Det gick bra, men det gäller att vara ute i god tid ...

Nu har vi varken Gustav, Hanna eller Ike här i Sverige. Men det regnar även hos oss och vi har också vår Josefine (nej, inte orkanen, jag pratar om det envisa yrvädret). Idag är det söndag och Therese jobbar. Det brukar betyda lekplatser, lek i trädgården och cykelutflykter mm. Men idag regnar det. Det regnar och det regnar (iallafall gjorde det så på förmiddagen när korten togs). Men eftersom "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder" lekte vi utomhus iallafall. Det var roligt ...

Här testar vi på vattenpölarna utanför häcken, lagom stora att träna på ...

Här har vi uppgraderat lite och tagit oss över gatan för att prova på en längre sträcka. Det blir inte så mycket plask, då Josefine inte riktigt fixar hoppandet ännu, men skam den som ger sig ... och envis är hon.
En liten actionbild med betoning på liten, lite vattenstänk är det iallafall. Utöver detta har vi byggt sandslott i sandlådan där sanden hade samma konsistens som på Kämpinge dvs blöt och formbar, plockat hallon och smultron (det fanns ett kvar). Förresten, nu är det sol ute, bäst jag slutar.

Jaha, nu börjar det som alla säger: "När hon börjar på [sätt in valfri typ av barnomsorg här] kommer hon bli sjuk mycket". Mycket riktigt i detta fallet. Dag 1 hos dagmamman funkade bra, men Josefine blev hämtad av Therese. Då sov hon redan i vagnen - innan lunch. Resten av dagen var det mest sängen sovandes eller på armen som gällde. Likadant under natten. Idag är det tisdag och Therese jobbar kväll, så hon tog förmiddagspasset medans jag jobbade i Lund. Nu är det eftermiddag och jag har just fyllt i min första VAB blankett hos F-kassan. Puh, det var inte lite som skulle fyllas i ... men det blir nog bra. Vi hoppas på en lite piggare flicka imorgon. Hon är dock duktig på att konversera, för varje gång vi frågar: "Är detta ingen bra dag?" får vi tillbaka "Naeh" ...