me2.nu

När man är liten verkar det vara den tunnaste av linjer mellan hopp och förtvivlan. Igår gick hela familjen och lade sig kl 22.30, även Josefine, som sov vid den tiden. Efter att ha ätit kl 01.00 och 03.30 (ungefär, för mer exakt tid måste Thereses loggbok konsulteras) vaknade Josefine kl 06.30, ledsen och "flaxig", dvs hon kunde varken ligga still eller komma till ro. Trots alla jäspningarna. Vad göra då? Efter att ha försökt med lite vaggande, gett henne lite mer mat och provat att sätta henne i babysittern var hon allt annat än nöjd som Ni kan se på bilden till vänster.

Inte helt ultimat om en i huset ska försöka få lite mer sömn. Men skam den som ger sig. Då begav sig Mårten och Josefine ut på promenad, så att Therese skulle kunna få se lite mer av John Blund. Det brukar funka, men idag var det inte något som funkade. Efter en promenad där hon sov totalt 10 minuter och skrek minst lika länge var vi tillbaka hemma igen. Då blev det lite mat från mamma och sen blev hon både nöjd, tyst och sovande. Hon ser ganska nöjd ut, eller hur?