me2.nu

Vid frukostbordet var detta utsikten från 6 våningen. Det är lite skillnad i levnadsstandard mellan Sverige coh Filippinerna på vissa ställen.


Senare på dagen flög vi vidare till ön Bohol och där vidare till Panglao Chocolate Hills Resort. Detta blev vår första bas på resan. Vi bodde i en liten hydda på en ganska liten resort med en rund pool och en restaurang i mitten av poolen. Mycket trevligt ställe även om maten blev lite enformig efter ett tag. Stället ägdes av en tysk så det var inte så mycket asiatisk mat på menyn. Problemet är väl också att filippinsk matkultur är influerad av många olika delar av världen.


Med ett par puffar på Madeleine var det inget problem att hoppa från kanten. Nedan ser Ni restaurangen mitt i poolen, där vi i princip intog alla måltider.


När det var som varmast eller när barnen tröttnade på att bada passade surfplattan bra som en extra kompis. Bra julklapp det där!


Lite middag i sängen på kvällen blev det också någon dag. Detta var då Therese och Lukas åkt till sjukhuset med Lukas som fått feber och inte fick behålla någon mat.


Han blev så matt att han sov 23 av 24 möjliga timmar. Då han varit väldigt slö och bara sovit och kräkt åkte de in till sjukhuset. Ett sjukhus hade ingen plats vilket betydde ambulans till ett annat sjukhus (då har vi provat det också, check). Väl inne på sjukhuset fick den lille killen dropp och piggnade till efter ett par dagar.


Therese och Lukas var fem dagar på sjukan i ett litet privat rum (nej, det är inte svensk standard på rummen). Personalen var mycket bra och ordnade både med mat och annat till oss. Jag, Madeleine och Josefine åkte och hälsade på varje dag, en liten tur på 30 minuter enkel väg. Det var en liten pärs och inte den spänning vi hade hoppats på under semestern. Men huvudsaken är att allt blev bra.


Väl tillbaka på resorten tog vi en utflykt till ett närliggande shopping-center en dag. Man kan väl säga att inte nog med att vi drabbades av sjukdom, vädrets makter var inte med oss. Av fyra veckor hade vi 2,5 med regn, mulet eller blåsigt och 1,5 veckor med sol och värme. Inte helt optimalt men men ...


De har helt andra färger på bussarna på Filippinerna, detta gör våra lokalbussar lite trista eller hur?


Då vi inte hade någon strand som tillhörde vår resort gick vi till en närliggande resort, betalade oss in och spenderade en del dagar på deras privata strand. Med privat menas betjäning vid solstolen, krattad strand och personal i vita kläder. Kändes lite lyxigt ... det behövde vi efter sjukhusäventyret.


Som syns i horisonten var vädret blandat ...


... men det var lika kul för det ...


För det mesta stannande vi på vår resort men en kväll stack vi hela familjen till Alona Beach som är lite mer "happening" på än där vi bodde. Lite dyrare i boende också ... men det blev en trevlig kväll med god mat, dryck och en äventyrlig färd på en tricycle på väg hem. Om Ni inte visste om det går att åka två vuxna och tre barn på en tricycle så kan vi berätta att det går jättebra. Dock är det inte jätteskönt ... men billigt var det och en upplevelse för oss alla :-)


När man är på Bohol måste man besöka Chocolate Hills, som är ett gäng kullar "udda geologiskt fenomen med över 1000 nästan likadana toppiga runda kullar av kalksten". De kallas chokladkullar då de får den färgen under torrperioden. Tyvärr hade det varit en jordbävning ett tag innan vi kom dit så toppen hade blivit lite förstörd.


OK, när man är liten är kanske inte utflykt till ett gäng kullar det roligaste ... inte om man måste ställa det mot att bada i poolen. Men det blev några kulturpoäng till hela familjen ...



Vi körde den riktiga "turistfällan"-turen som också inbegrep ett besök på en fjärilsfarm, vilket var uppskattat av både stora och små ...


... till ett hos "Tarsier Monkey", en lokal attraktion på ön där dessa små apor lever.


Vi fortsatte dagen med "River-buffe" med musik. En riktigt trevlig tillställning med god mat, bra musik, en rolig tur på floden. Som turistfälla var den klockren, på ett bra sätt.



Innan vi steg in i bilen för färd hemåt efter båtturen kollade vi in lite vad en jordbävning kan ställa till med. Kolla in lutningen på detta tornet!


Eller den rasade väggen på denna kyrkan!


Någon dag senare kom vädret tillbaka ... då blev det beachen igen. Då levde vi alla upp litegrann.


Bad, sol och värme, det var därför vi åkte hit! Kom till oss!


När man nästan är sju år måste man få slappa lite själv ibland ... Josefine var bra på det!



Flyga flygplan är inte helt fel det heller ... alla tycker om det!


Liksom att slappa i en hängmatta, det hade Therese gjort sig förtjänt av.


Med en liten pojke i familjen som är intresserad av fordon, vad kunde vara roligare än att kolla in en traktor och några som jobbade ...




Double-selfie!


Den sista kvällen innan vi bröt upp lägret för att åka vidare passade vi på att hämta upp vår tvätt och med Madeleine som sällskap gjorde vi stan i väntan på att allt skulle bli klart. Vi hittade till exempel världens störta varmkorv. Mmm, nä, den var inte god ...


Nä, nu drar vi vidare, nu har vi badat, varit på sjukhus, åkt moped och slappat, nästa ställe väntar ...