me2.nu

Madeleine leker och leker, ofta leker hon verklighetslekar som laga mat, städa elelr vara frisör.
Här ska hon laga middag till oss och vi får oftast låtsas-smaka de goda rätterna hon har tillagat.
Väntar på att tomaten i kastrullen ska koka färdigt....

Idag är vi två stolta föräldrar här hemma.... jo, Josefine har ju kunnat alfabetet sedan tidigt i höstas och hon vill ofta att vi ska berätta vad det står på olika skyltar och boktitlar och så vidare. Vi förstod att det var på gång med att förstå hur bokstäverna hänger ihop och blir till ord och vi har ljudat en del med henne när hon har frågat om ord, men vi trodde inte att det skulle gå så här fort...
Idag efter middagen var vi i källaren och satte igång en ny maskin tvätt och jag hjälpte henne ljuda och skriva SKO och går sedan och tar hand om tvätten och hänger upp den. Josefine står vid rittavlan och jag hör henne ljuda sssss ooooooo llllll och sen säger hon plötsligt
- Mamma, jag har skrivit sol
Jag släpper tvätten och går och tittar och minsann så står det SOL på tavlan!!

Sen fortsatte det av bara farten med KAT, HOND (hund på skånska för alla icke-skåningar, och hon har skrivit ett riktigt N fast två streck går i varandra), MUS, PANBIF och PRINS

Vår lilla tjej börjar bli stor och hennes personlighet kommer fram mer och mer. Rolig, busig, charmig och envis..(man kan inte vara något annat i denna familjen)
Glad i mat och äter helt självständigt, vägde i förra veckan 12,6 kg.

Nu har det gått en månad sedan Josefine fick opererat bort sina kraftigt förstorade halsmandlar samt polypen bakom näsan och vi börjar förstå hur dåligt hon mådde förut och hur mycket den dåliga kvaliteten på sömnen påverkade henne.

Vi blev väldigt sällan väckta av Josefine på nätterna men när man tittade till henne så snarkade hon som en hel karl och hade frekventa andningsuppehåll. Nu sover hon lugnt och rofyllt hela natten.
På morgnarna kunde Josefine komma upp efter att ha sovit 10-11 timmar på natten och gå direkt till soffan och lägga sig och klaga över hur trött hon var. "Jau e så trött, mamma" kunde hon säga 5-10 gånger varje dag. Jag tror att jag har hört den meningen EN gång efter operationen samt nu förtiden lägger hon sig aldrig i soffan när hon har vaknat. Nu har vi en studsande tjej här hemma på morgnarna, full av energi!
Hon var så blek förut och hade mörka ringar under ögonen som nu så smått börjar försvinna.
God aptit har hon alltid haft och vi har undrat var all mat tar vägen eftersom hon inte riktigt gått upp i vikt som en normal 3-åring. Normal viktökning i småbarnsåldern är 2-2,5 kg/år. Josefine vägde på sin 3-års dag 14,6 kg, exakt lika mycket vägde hon ett halvår senare, i september 2010. Vi vägde henne inför operationen då hon var 3 år och 10 månader och då vägde hon exakt 15 kg. Hon hade gått upp 400 gram på 10 månader, inte konstigt att vi tyckte att hon blivit smal. Och så vägde vi henne idag och vågen visade på 15,6 kg! En ökning med 600 gram på EN månad. Förklaringen är troligen att andningsarbetet på nätterna har krävt så mycket energi att det inte blivit mycket över till tillväxt.
Vi är jätteglada att operationen blev av så snabbt och att Josefine mår så otroligt mycket bättre!

Idag fyller farmor Ruth 89 år och jag och Lotta hade lite kalas för henne hos oss på eftermiddagen. Alla kusinerna lekte fint ihop. Efter en stund var Madeleine sugen på att bläddra i en bok och driftig som hon är så hämtade hon Josefines stol och bar den till sitt rum så att hon skulle kunna nå böckerna bättre. Men hon hade nog svårt att bestämma vilken bok hon skulle välja för efter ett tag så låg alla böckerna på golvet....

Sen fick hon hjäp av Josefine och kusin Melvin och sen var majoriteten av leksakerna också utspridda över hela golvet. Barnen fick hjälp av Mårten och Lotta att plocka upp medans jag körde farmor Ruth hem.

Madeleine och Josefine sitter ofta vid bordet i köket och ritar, leker med lera eller gör pärlplattor. Häromdagen kom Madeleine på att man inte bara kan göra pärlplattor utan även bygga torn av pärlorna.

Ser rätt så nöjd ut med sig själv....

Vi gillar att våra barn är kreativa och ritar och målar ... men allt har en gräns. Här har den gränsen passerats bortom "no return" ...

Det började med att Therese gjorde iordning barnen för kvällen. Josefine som efter sin operation är mycket piggare skuttade glatt in på rummet och sade "Jag kan ta på blöjan och pyjamasen själv, mamma" och stängde dörren.

Wow, tänkte Therese det gick lätt. Hon kom sen ut iklädd pyjamasen och gick för att kissa innan sängdags. Då upptäckte Therese att hon hade ritat sig på benen. Jaja, det var väl inte så farligt ... men sen uppdagades resten av kroppen ... ja, Ni ser själva ...

Det blir spännande att veta hur dagmamman reagerar imorgon när de ska ha gymnastik ...

Det enda Madeleine kunde säga om detta var "Mamma ... dä ... mamma ... dä ... " pekandes på Josefine ...