En dag under lekens gång satt Josefine i den koja hon byggt ihop med grannpojken och var väldigt tyst. Tystnad och barn brukar betyda bus ... mycket riktigt, hon satt i kojan och klippte sin egen lugg. Anledningen till detta var att vi var iväg med Madeleine för ett tag sedan och klippte hennes lugg. Men då tyckte vi inte att Josefine behövde klippas ... vi hade visst fel ...
... men det blev faktiskt riktigt bra. Hon hade klippt nästan jämnt. Vi har hört historien av både det ena eller andra slaget som barn som klipper sig själva ...
Men Therese fick jämna till det sista lite iallafall ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar